Jag har många favoritkonstnärer och en av dem är Picasso. Jag älskar känslan i hans målningar. Det är på något vis lekfullt samtidigt som det är allvarligt. Picasso blandar fantasi och verklighet på ett väldigt fint och speciellt sätt, och en dröm som jag har är att se en utställning med hans tavlor på riktigt.

Jag drömmer förstås ännu mer om att äga en äkta Picasso, men det kan jag nog se mig om i stjärnorna efter. Att gå på en utställning är en dröm som jag förväntar mig att jag ska uppfylla. Här är till exempel ett klipp från The Metropolitan Museum of Art i New York där man får se en stor utställning med massor av underbara verk av Picasso. De är helt fantastiska!

Som konstnär påverkas jag ganska mycket av årstiderna. Jag får mycket inspiration av naturen, och då är det också ganska naturligt att min konst skiftar i takt med att naturen skiftar. På våren och sommaren är det lätt och ljust, på hösten blir det mycket starka färger och på vintern blir det mörkare med tyngre färger och material. Just nu går vi mot en mörk period och det märks även i min konst. Jag håller för närvarande på en med en skulptur där basen består av betong, så det är mycket gjutande i former just nu. I somras skulpterade jag mycket med glas, så det är ju ett bra exempel på olika typer av material för olika årstider Visst kan jag skulptera i glas även på vintern, speciellt när jag får inspiration av snön som ju kan vara som glas ibland, men ofta blir det tyngre och mörkare material under den mörka tiden på året.

Inspirationen till skulpturen som jag håller på med nu fick jag faktiskt när jag gick nedför gatan och såg hur ljusen från staden reflekterades i den regnvåta asfalten. Tanken är att jag på något sätt ska försöka återspegla det i min skulptur, så det kommer att bli betong som sagt, som ska representera asfalten, och sedan någon typ av högglansigt lack som efterliknar vattnet i kombination med färger som ska vara en tolkning av ljuset från skyltar, gatlyktor och liknande. Det är väldigt svårt att förklara, och jag antar att det är ännu svårare att föreställa sig vad jag menar, men om ni vill titta på min konst är ni förstås varmt välkomna in i konsthallen! Just den här skulpturen som jag håller på med nu kommer inte att bli klar än på ett tag, och jag visar aldrig pågående projekt, men det finns mycket annat att se!

När jag arbetar med min konst har jag en ständig följeslagare, och det är min katt Frasse. Frasse är en 11 år gammal bondkatt som verkar uppskatta konst lika mycket som jag gör, för han älskar att ligga bredvid mig när jag skapar. Varje dag när jag åker till jobbet tar jag med mig Frasse. Han är en ganska speciellt katt, lite mer som en hund faktiskt, för han älskar att åka bil. Dessutom lyssnar han väldigt bra på mig. När vi har ätit frukost på morgonen säger jag till Frasse att vi ska åka till konsthallen, och då följer han med mig ut och hoppar in i bilen och in i sin lilla bur där han sitter när jag kör.

Sedan spenderar han dagen med mig när jag skapar min konst. Han ligger och vilar, tittar ut genom fönstren och går runt och håller ställningarna. Man skulle kunna säga att Frasse är min maskot. Han är inte bara ett sällskap utan har också gett mig väldigt mycket inspiration. Jag har målat och skulpterat en del katter, och då har Frasse varit motivet. Katter är verkligen majestätiska djur, och det är också så jag försöker att porträttera honom. Mina verk behöver inte nödvändigtvis lika Frasse, men det är han som är min inspiration.

Frasse är också bra på att charma mina kunder och de som kommer in för att titta på min konst. I konsthallen har jag både en ateljé och ett utställningsrum som jag håller öppet ibland, och där brukar Frasse ofta vara med och möta besökare. Han är en riktig konstkatt!

Jag måste få berätta om ett spännande erbjudande som jag har fått! Det är nämligen så att jag har fått förfrågan om jag skulle vilja illustrera en barnbok. Det är förstås väldigt smickrande och roligt, men det är inte helt bestämt än eftersom jag inte riktigt vet vilken ersättning jag kommer att få och hur lång tid jag har på mig och lite andra detaljer. Inte för att ersättningen är det allra viktigaste – det betyder ju mycket att bara få ut sina alster – men det är ändå en viktig sak eftersom det handlar om min inkomst. Det är ju trots allt ett jobb de beställer, och det är inte välgörenhet jag sysslar med.

Men jag hoppas att det ska lösa sig bra, det verkar i alla fall positivt hittills efter den lilla kontakt vi har haft. Jag har fått veta vad boken handlar om och lite om vilken typ av bilder de vill ha från mig och så skulle vi hörs igen snart. Jag har aldrig gjort något liknande innan så det känns verkligen spännande! Det känns också som en väldigt bra skjuts framåt i karriären eftersom man genom en bok kan nå ut till väldigt många fler än när man bara promotar sig själv. Dessutom är det en väldigt bra referens. Det är svårt att ha referenser som konstnär om man alltid bara jobbar för sig själv.

Så det ska som sagt bli otroligt kul, om jag nu får jobbet. Jag hoppas verkligen att vi kommer överens om detaljerna så att båda parter känner sig nöjda. Det är ju viktigt att bara göra sådant som känns okej, men det ser som sagt ljust ut!

Det finns få saker som är så jobbigt att behöva lösa som bilar. Helst av allt vill jag att de bara ska fungera och fungera, dag efter dag, vecka efter vecka och månad efter månad. Men som det brukar vara så kan man inte få allt man vill. Saker och ting går sönder förr eller senare och bilar behöver uppdateras eller lagas. Ofta inträffar dessa händelser precis i de ögonblick när man minst behöver det. Ett bilägande är med andra ord en ständig röra av oro, där man hoppas att bilen kommer att hålla. När den brakar ihop har man jobbiga tider att vänta.

Det kostar inte bara att betala av lånet som jag har tagit på bilen, det kostar också med all den bensin man kör upp. Och det är samtidigt inte allt. Det kostar dessutom med vägskatt och med försäkringsavgifter, vilket är nödvändiga ont som man bara måste ha. Annars är man verkligen körd om olyckan skulle inträffa. Men med tanke på att bilar slits med tiden så måste de också uppdateras, lagas och servas. Inte en speciellt rolig kostnad att ta, men också något som är nödvändigt om man vill köra i en bil som faktiskt rullar.

Turligt nog finns det lösningar man kan välja om kostnaderna känns alldeles för mycket. Det har jag gjort till min Volkswagen. Det är högst troligt att en serviceavgift kommer att kosta mycket, om den ska betalas på en och samma gång. Det är då man får vänja sig vid en månad med bara gröt och nudlar för att kunna överleva. Men tack vare Volkswagens serviceavtal så behöver jag inte bekymra mig över denna stora engångskostnad som barskrapar mig. Ett serviceavtal är som en prenumeration som man betalar varje månad, vilket i sin tur betyder att man bara kan lämna in bilen när den behöver servas och åka därifrån utan att betala en stor summa. Ett visst ljus i tunneln av bilägande finns det ändå.

En sak som jag tycker är så spännande med konst är att man kan skapa saker som inte är vad de ser ut att vara. Ett bra exempel på det är 3D-konst. Sök på 3D-konst så får ni se massor av exempel på hur man till exempel målar på gatorna så att det ser ut som att det är stora hål i vägen och annat spännande. Och då menar jag verkligen att det ser ut som att det är hål i vägen. Genom att använda sig av olika knep och tekniker när man målar så lurar man ögat att tro att det man ser är sant.

Nu är det väl kanske inte så många som på allvar tror att det helt plötsligt är ett hål i vägen som har blivit till ett vackert vattenfall eller något, men det är ändå en sak som man måste titta på två gånger för att förstå eftersom det ser så verkligt ut. Det här fungerar förstås bara om man står en liten bit ifrån eftersom man så att säga ser ”fusket” om man tittar ovanifrån.

Att man kan måla realistiska hål är kanske inte så väldigt svårt att förstå, men med 3D-tekniken kan man faktiskt också måla så att det ser ut som att saker sticker upp, och det är ju ännu mer häpnadsväckande. Det finns bland annat exempel där det ser ut som att det går en armé med legogubbar på vägen fast de bara är helt platta målningar. Men som sagt, det fungerar bara om man ser det på lite avstånd.

Här är ett enkelt exempel på hur man med 3D-teknik kan lura ögat.

Jag skrev i det första inlägget att jag ibland kan bli inspirerad av konst som jag inte tycker om, och då kan man ju undra vad jag menar med det. Inspiration är ju något som ger en idéer, och idéer kan man få av precis vad som helst. Det kan vara en låt man hör, en människa man ser på gatan, en tidning man tittar i, ett träd i skogen, en färg, en skugga… Jag får inspiration av väldigt många olika saker, och en sak är andras konst. Att jag blir inspirerad av annan konst betyder inte att jag kopierar den, utan att jag får en känsla när jag ser den som jag sedan kan utveckla till något eget.

Bra konst ger mycket känslor, så på ett sätt är det också svårt att säga vad som är bra respektive dålig konst. Det ligger förstås i betraktarens öga, men enligt mig är bra konst något som får mig att känna. Vilken känsla det är spelar inte så stor roll, men det tråkigaste som finns är att titta på konst och inte känna något alls. Då är det enligt mig inte bra konst. Men det ligger återigen i betraktarens öga. Jag kan bara säga vilken konst jag tycker är bra.

Så om jag då ser till exempel en tavla som jag blir inspirerad av, det vill säga får egna idéer av, så är det enligt mig bra konst, men det behöver inte heller betyda att jag tycker om den. Det kan vara en hiskeligt ful tavla som jag ändå får inspiration av. Jag skulle aldrig själv hänga tavlan på väggen, det vill säga jag tycker inte om den, men den är fortfarande bra konst eftersom den inspirerar mig.

Jag vill hälsa alla varmt välkomna till den här bloggen och till det allra första blogginlägget! Jag som skriver här heter Karin och jag är konstnär. Bloggen har jag valt att kalla för konstkusten eftersom jag bor på västkusten där jag har en egen konsthall som jag målar och skulpterar i. Jag lever för konsten och arbetar i min konsthall varje dag, så det var ganska naturligt att min blogg också skulle komma att handla om just konst.

Jag kommer att skriva om min egen konst här men också om andras konst, som till exempel konst som jag tycker om eller som inspirerar mig. Det går ofta hand i hand, men ibland kan man faktiskt också bli inspirerad av konst som man inte tycker om. Jag kommer också att skriva om mitt liv som konstnär och i allmänhet. Mitt privatliv och mitt jobb är svåra att skilja åt, och jag ser inte heller mitt konstnärskap som ett jobb utan som ett intresse som jag har fått lyckan att arbeta med. Att vara konstnär är en livsstil, och det slutar man inte med när man går hem eftersom det ständigt snurrar idéer och tankar i huvudet som handlar om pågående och nya konstprojekt.

Det är med andra ord svårt att ta ledigt från att vara konstnär, men ibland måste man faktiskt försöka. Min make Kenneth kan ibland be mig sluta tänka på konst en stund om jag har babblat för mycket om mina verk, och då inser jag också själv att jag måste ta en paus och låta idéerna vila lite. Så den här bloggen kommer med andra ord att handla om lite av varje. Hoppas att ni vill läsa!